Fjäderlätta steg

Regnet mötte oss på torsdagsmorgonen, men vad gjorde det när VÄRLDENS BÄSTA INOMHUSAKTIVITET väntade. Att gå på uggelcafé var dagens mål. Förväntansfulla men för rädda för att hoppas på magi tog vi oss till Tsukishima där Fukouro no Mise ligger (härefter omnämnt som uggelcaféet, på Jossans begäran). En slumrande stadsdel med små gränder och inte en västerländsk turist så långt ögat nådde.

Med paraplyn i handen spankulerade vi längs pittoreska gator med fiskebåtar guppandes i en kanal. Här såg vi barn! Hittills har vi sett väldigt få av dem. Adam bjussade på en slice kuriosa: Japans barnafödande går neråt. Få vill helt enkelt skaffa barn och det här gör att det ser mörkt ut när det gäller framtiden. Vem ska ta hand om alla gamla?

När vi steg in på uggelcaféet kände vi direkt att det här var värt varje yen. På pinnar och hyllor satt sju sortes ugglor, en buffé av lycka! Jossan var gråtfärdig av eufori för man fick inte bara titta på ugglorna, man fick hålla i dem och klappa dem också.

"Fantastiskt, fjädrigt och alldeles... alldeles underbart"  - Josefin Larsson 2014-03-13

Med fåglar på huvudet och axlarna minglade vi med andra besökare, som var japanska.
Ingen kunde engelska, men vad gör det när det enda ord man behöver är kawaii (söt) för att bonda?

På väg hemåt åkte vi till Ginza för att försöka hitta den världberömda Jiros sushi, som serverar välkomponerade sushisymfonier. Men efter någon timmes snurrande och hungern skrikande i magen fick vi erkänna oss besegrade och åka vidare.

Kvällen bjöd oss på en stämningsfull jazzbar med filmaffischer med skådespelare från Hollywoods guldålder på 40-talet. Därefter begav vi oss till Pin Pon bar där man förutom dricka även kunde spela tv-spel, ping Pong och diverse sällskapsspel. Bra kväll!
Och torsdagens uggelfyllda aktiviteter fick oss att vandra med fjäderlätta steg hem till våningssängarna.

/Sofia och Jossan